canadastories

I fredags begav sig 46 taggade utbytesstudenter iväg på bussresa. Destinationen var Tadoussac i norra Québec och syftet med resan var Val-safari ute på det böljande blå havet. Bussresan tog oss nio timmar inklusive tre stopp. Inte så farligt tänker ni säker nu när ni läser om det, men då skall tilläggas att resan skedde i en gul skolbuss. Skolbussarna i Kanada är definitivt inte gjorda för att resa med i nio timmar, de är inte heller gjorda för att transportera 201 centimeter långa svenskar.

Efter en lång dag i buss kom vi till slut fram till Tadoussac. Där möttes vi av ösregn och efter att ha vandrat runt i Tadoussac för att finna en restaurang som kunde ta emot ett sällskap på cirka 15 man, var vi alla dyblöta. Det visade sig senare att det var inte sista gången folk skulle bli dyblöta under denna resa. Med mat i magen och humören något återhämtade lade vi oss för att sova på vårat hostel. Ett hostel där man sov 25 personer i samma sal. Självklart är det någon av de 25 som snarkar tänkte jag och min norske följeslagare, Gunnar. och mycket riktigt fick vi vår teori bekräftad några minuter senare. Killen som snarkade kvalar säkerligen in i Guiness Rekordbok, med rekord i högsta uppmätta decibel vid sovande tillstånd.

Resan hade så långt varit en relativt icke upphetsande upplevelse, men väldigt snart kom det att vända dramatiskt. Efter att ha pälsat på oss åtskilliga lager av underställ och funktionsmaterialkläder var jag och Gunnar redo för Val-saffari på det kalla havet. De andra utbytesstudenterna tyckte också att de var redo. Men det går att diskutera hur vidare det stämde. Nordborna hade som sagt klätt sig för exkursion på Nordpolen, medan folk från varmare breddgrader hade nöjt sig med sin vanliga klädsel plus mössa och halsduk. Vikingarna Gunnar och Johan drog djupa suckar när vi såg de lättklädda stackarna och kanske suckade de när de såg oss och tänkte att vi skulle svettas ihjäl i den munderingen vi hade på oss.

Ut på sjön bar det av i stora gummibåtar. Så kallade Zodiak Boats. Fort gick det och med de förhållandena som rådde så blev båtturen en skumpig tur som gick i rena Lissebergsandan. Riktigt kul var det och så långt höll nog alla i båten med mig om att det var kul.

Efter cirka 30 minuters båtfärd hoppandes på vågorna ut i St. Lawrence stream såg vi våra första sjölejon sticka upp huvudet över vattenytan. De såg otroligt dumma och nyfikna ut när de poppade upp lite var stans. Andra hade kanske hellre tagit uttrycket söta i munnen för att beskriva dem, så jag gör väl det jag också. Söta var dem.

Det dröjde ytterligare några minuter innan vi skymtade den första valryggen och just då var hela båten i extas. Ingen av oss hade tidigare sett valar och nu hade vi framför oss världens näst största val. The Fin Whale (21 till 28 meter och 40 till 50 ton). En mäktig känsla som kom att upprepas många gånger under de ytterligare två timmarna ute på havet. En av valarna väldigt nära båten. 20 meter från mig skymtade jag plötsligt den vita underdelen av huvudet på en Minkey Whale (7 till 10 meter och 8 till 10 ton) och strax där efter hörde man ljudet av en massiv utandning. Ytterligare några sekunder senare kom valen upp igen för att andas in och sedan försvinna ner i djupet under oss. Än en gång. Mäktigt!

Jag skulle kunna beskriva om och om igen hur kul det var att se valarna jag kan inte nog understryka vilken kul upplevelse det verkligen var. Faktum är dock att man inte nog kan sätta ord på hur fascinerande det var och jag kan starkt rekommendera en tripp med Zodiak Boats för att se valar.

Jag nämnde tidigare att det inte för första gången som folk skulle bli dyblöta under helgen. Jag ska nu förklara mig. Tillsammans med Gunnar satt jag längst fram i båten. Vi hade väldigt god sikt och när båten körde fort så fick vi nästan inget vatten över oss. Det var värre för de lite längre bak. Där fullkomligt forsade vattnet in och även om de bar lånade jackor och byxor, så blev de fullkomligt genomblöta. Blir man blöt på sjön blir man ganska snart även kall och så var det även i det här fallet. De fransmän och sydlänningar som hade klätt sig så varmt med mössa och halsduk hade inte mycket för det dem heller. Även om de inte alla blev blöta så syntes det tidigt på dem att de frös som de aldrig gjort tidigare. Några var även sjösjuka och hängde över relingen för att inte spy i båten. Snacka om att få en upplevelse och ett minne för livet. Vad beträffar vikingarna så klarade vi oss fint. Vi är ju salta grabbar från Skandinavien som tål lite tuffa tag på sjön!

Skepp o Hoy alla sötvattenspirater!

Zodiac Boat i vågorna ut mot valarna.

Båten hoppar fram med konstanta skrik från de så långt glada val-turisterna.

En av cirka 15 valar som vi såg under vara 2½ timma till havs. Detta är en Fin Whale och är världens näst största val, efter blåvalen.

Blöt och kall om fingrarna. Men vad gör det när man fått vara med om en upplevelse för livet! Mäktigt, kul och lite tuffare än att fiska gädda i Mönsteråsviken!