canadastories

Efter en frukost med diverse friterade och sötade tillbehör, tog vi varsin kaffemugg och en cinamon roll och begav oss på en promenad i solen runt Campus. Bredvid ishallen hittade vi en bänk med solljus och där blev vi sittande en bra stund. Efter att kaffemuggarna sinat och diskussionerna om hur mycket vi hade att göra tagit vid, insåg vi att vi nog borde accelerera vidare.  Gunnar begav sig mot sitt vanlige tillhåll, biblioteket. Jag själv vände på kappan och gick tillbaka till Norton Hall. Det var dags för dagens lilla skype-stund. Den ovärderliga lilla stunden på dagen då man får prata med Lisa.

Efter över en timma på skype och ytterligare en timma på facebook och diverse Internet sidor, började magen kurra igen. Dagens andra Dewies besök hägrade, men först var jag tvungen att få tag på min lille norrman. Han satt mycket riktigt där han brukade sitta i biblioteket. Ihopkurad i en fåtölj med artikelhäftet 10 centimeter från ögonen kändes det nästan elakt att avbryta honom. Men det gjorde jag i alla fall. Hungern har ingen nöd brukar de ju säga. Eller hur är det ordspråket går?

Lunch och ännu mera fika tillsammans med hela Norton gänget blev det. Det är väldigt kul och trevligt när man samlas runt ett bord och äter ihop. Alex, Erik, Julien, Vincent, Gunnar och var alla stressade över allt skolarbete som vi hade framför oss, men för stunden slappnade vi all av och hade det bara "koseligt" ihop.

Efter föreläsning i Sports Marketing och Modern Governments kom jag tillbaka till Norton Hall. Inne på rum 202 låg min rumskamrat Ben i sin säng med en kudde över huvudet och sov. Lite udda kan tyckas, men så gör han. Sover, med en kudde på huvudet. Kanske värt ett försök någon gång, för han verkar sova väldigt hårt när han gör på det viset. Hur som helst så intog jag inte samma position som Ben. Istället packade jag väskan och begav mig mot Sports Center. Där väntade heta drabbningar mot Gunnar och Alex på squash-planen. Nog blev drabbningarna heta alltid. Dock inte på grund av mitt spel, snarare på grund av mitt humör. Efter att ha tappat ledning med 10-6 till förlust med 10-12 var jag allt annat än glad och avslutade dagens träning med lite träning på gymmet. Det var skönt att avreagera sig lite och som vanligt analyserade jag mitt spel i detalj när jag senare satt i bastun med mina två kombatanter. Ett meningslöst analyserande som resulterade i att jag gillar badminton bättre. Där finns inga väggar som ökar "tur-faktorn" lika mycket som i squash. Squash är helt enkelt ett spel byggt på turstudsar. Tro mig.

Efter ytterligare ett Dewiesbesök och mera umgänge med Norton Hall folk, den här gången mina grannar Brooklyn och Emeli tillsammans med Jessi och Rebecca, var det så dags att ta tag i rapportskrivandet. Mot biblioteket bar det av och väl framme fann jag en skön fåtölj med fotpall. Perfekt.

Tre timmar och åtskilliga sidor senare hade jag analyserat ett case gällande Puma och deras framtid inom sport branchen, samt skrivit en rapport i marketing communication. Lägg därtill att jag även hann med att förbereda en presentation till samma rapport, så förstår ni att jag var nöjd med kvällens produktivitet.

Gissa vad som hände efter detta.... Mycket riktigt. Jag gick till Dewies och käkade mitt vanliga kvällsmål tillsammans med norrmannen och Alex. Kanske inte så chockerande. Under kvällsmåltiden fortsatte vi att lära Alex Svensk-norska och hans exalterade ansiktsuttryck varje gång han uttalade en mening rätt är obetalbart. Som en treåring som nyss lärt sig ett nytt ord använder han de fraser som vi lär honom. Med andra ord ofta och högljutt.

När jag kom hem till Norton Hall igen var det NHL hockey på teven i vårat common room. Med tiotalet Norton-bor avslutades kvällen med en 7-2 seger för Canadiens mot Carolina Huricanes. Väl uppe på rummet möttes jag av en återigen sovande Ben. Jag undrar om han sovit hela tiden medans jag var borta. Det skulle inte förvåna mig.

Nu sätter jag punkt för en typisk dag på BU. En bra dag.

Årets jul och uppladdning inför jul blir något annorlunda mot de tidigare jularna. Istället för att hugga julgran med farsan dagarna innan jul och käka grillad/bränd korv i skogen, så blir det sol och bad på south beach i Miami och en paraply-drink istället för bränd korv. Det känns faktiskt helt okej.

Hur som helst... 2011 ser jag fram emot den brända korven igen. Den brukar faktiskt vara god i kylan efter julgransstölden och som alla vet (alla som känner min far), så är ju en korv aldrig fel. Inte heller i Miami. Jag ska nog se till att käka en korv när jag är där trotts allt.

Det råder inget tvivel om att jag är väderberoende. Jag mår så mycket bättre av fint soligt väder och det går så mycket enklare att hitta motivation och kraft till alla rapporter som inom de närmsta dagarna skall lämnas in, när solen skiner och vårkänslorna tar över. Faktum är att jag faktiskt är klar med alla rapporter förutom en, efter helgens förvånansvärt produktiva studerande. Tanken är att den sista rapporten som är kvar skall skrivas klart ikväll då jag entrar biblioteket med ett brett vårleende.

"koseligt" i vårsolen (höstsolen).

Huvudstaden av provinsen Québec är inte som många tror, Montréal. Faktum är att huvudstaden är en nordligt belägen stad med cirka 700 000 invånare. Québec City. Staden är en av de äldsta europeiska kolonierna i Nord Amerika. Redan år 1535 steg Jacques Cartier i land vid den plats som senare kom att kallas Québec City intill St. Lawrence strömmen. De döpte staden som de kom att bygga till Québec på grund av platsens geografiska läge. Québec betyder nämligen "där floden smalnar". Hela regionen kom senare att kallas Québec och staden fick därför heta Ville de Québec, eller Québec City på engelska.

I staden har många historiska händelser utspelat sig och det var bland annat i Québec City som engelsmännen besegrade fransmännen en gång för alla år 1763. Där med blev Kanada en helt Engelsk koloni utan Franskt ägarinslag. Även om Québec City och Québec blev Engelskt, så levde det Franska arvet kvar och gör så än idag. 96% av invånarna i Québec City har franskan som sitt första språk och många av dem kan ingen engelska alls.

Nog om historia. I helgen var jag nämligen och besökte denna historiska stad. Ett passande utflyktsmål för en historianörd som mig.

Tillsammans med 11 fransmän hyrde norrmannen och jag två sjusitsiga bilar och begav oss på en tre timmars roadtrip från Lennoxville mot den stora staden. Väl framme åt vi en stor brunch och spenderade eftermiddagen på konstmuseum. Modern konst blandat med konst från äldre epoker avnjöts/gäspades det åt i några timmar innan sällskapet tog en stadsvandring i något som kändes som en fransk stad.

Kvällen bjöd på pubrunda med en guide från hotellet och kvällen slutade på Dagobar. En klubb som både min rumskamrat Ben och Alex hade tipsat mig och Gunnar om. Och vad beträffar tipsen så var de inte så överdrivna som vi hade trott. "Det var sjuuuukt bra" skrek Gunnar i örat på mig när vi kom ut och jag kan inte annat än att instämma. Dagobar får fem av fem toasters och en varningsskylt för tinitus!

Lördagen inleddes sedan med ett besök på stadens gamla slott, Château Frontenac, som nu mera tjänar som hotell. Där fick vi oss en visning av en guide som samtidigt spelade någon typ av rollspel. Roligt var det och historierna om slottet fascinerade mig många gånger om. Min absoluta favorit var när vi kom in i "Pink Hall". Tydligen var det just i det rummet som Roosevelt, tillsammans med Churchill och den Kanadensiska presidenten Mackenzie King bestämde sig för att tillsammans sätta stopp för Hitler och nazisternas framfart i Europa. Tack vare deras sammanträde på Château Frontenac och beslutet de kom fram till fick världen senare skåda det som kallas D-day (6 juni 1944) och en början på befrielsen av Europa.

Vidare bjöd Québec City på skridskoåkning mitt i centrum (Nej, jag bröt inget den här gången), shopping, choklad museum (Gunnar var i extas) och utsikt över Québec från en skyskrapa. Även lite naturvyer hann vi med att se då vi besökte Québes största vattenfall och fick oss ytterligare en vy över det landskap som vi för tillfället kallar vårt hem. Québec City ser säkert lite grått och trist ut på bilderna, men det var verklen en rolig och intressant stad. En mysig liten pärla i norra Québec, som likt alla andra städer borde vara hur vackert som helst en vårdag i april.

Lika skönt som det var att lämna Bishop's Bubblan i fredags morgon när vi åkte. Lika skönt var det att komma hem till den lilla bubblan i söndags kväll. Nu är det bara tre veckor kvar av föreläsningar. Sedan börjar pluggandet för final exams. Innan det är det dock ett gäng rapporter och grupparbeten som skall avklaras. Sena kvällar och... nåja, normala mornar får det bli.

Ha det fint där hemma!

Halloween har man väl firat förr tänkte jag och drog på mig min lilla sjömans outfit som jag köpte i Montréal tillsammans med Lisa. Det blir nog som vanligt. Hälften är knappt utklädda och de som är det kommer köra på gamla säkra kort som pirat, polis och häxa.

Så fel jag hade. Tydligen så finns där någon tidning som rankar Halloweenfestandet i North America. Bishop's University hade förra året kommit på en femteplats denna ranking och nu i efterhand kan jag förstå varför. Utklädnaderna var spaceade och humöret på alla 2500 studenter och hit resta var toppat.

Som tidigare beskrivet var jag sjöman den första dagen. Dräkten pimpades lite extra genom att måla ankare på min lilla mössa och skjorta. Även svenska flaggan kom med och texten "Swedish Navy" prydde ryggtavlan. Skepp Ohoy! Dag nummer två blev en nödlösning och skidbyxerna åkte på med en svensk landslagströja som grädde på moset. Lite fina accessoarer senare såg jag nästan ut som en snowboarder från svenska landslaget. Kvällen spenderades med mina frosh-leaders, Mark, Nigel, Andrew, Catherine och deras vänner. En riktigt kul och trevlig tillställning var det och än en gång var Nigel och Eric Mia igång och körde Sweden- och Alfie-ramsor. Kul att man får uppskattning och ännu roligare när hela huset ropar Sweden efter att jag önskat låten One av Swedish House Mafia av DJ Nigel.

Tredje och sista halloweendagen klädde jag mig i en toga (ett vitt lakan). Fixade en bit av en plastblomma och knöt den runt huvudet. Taadaa... Så har man blivit en gammal romare eller grek. Ja, välj själva. Den lättklädda kostymen var inte direkt anpassad efter vädret. Under lördagsnatten började det nämligen snöa och temperaturen sjönk långt ner under noll. Greker och romare är inte vana vid det klimatet i slutet av oktober. I normala fall kan man ju plocka oliver och gotta sig i Athen vid det laget. Nu var vi inte i Athen och förkylningen kom därför som ett brev på posten... Några dagar senare än planerat alltså. I normala fall är jag nästan känd för att vara konstant förkyld mellan september och maj, men i år klarade jag mig lite längre och förkylningen kom som sagt lite senare.

Nog om detta. Halloween är nu över och tydligen är det på söndag 10 veckor kvar tills jag är hemma i Sverige igen och halva tiden utomlands prickas in på samma dag (Lisa håller räkningen). Viktigare än det är ändå att Lisa fyller år på samma dag. Passande nog kan då nedräkningen till hemkomsten passera hälften!

Jag laddar snart upp bilder på de mer och mindre snygga kostymerna. Just nu har jag tyvärr för dåligt tryck i min uppkoppling eftersom jag använde all min kapacitet i helgen när jag streamade några timmar fotboll, hockey och NFL. Bara några timmar...

Ha det chili där hemma!