Some lines from the skies

Några tusen meter över havet sitter jag nu och funderar på mitt lilla äventyr. Om cirka fyra timmar landar jag i Washington för ett byte av plan vidare upp mot Montréal.  Spännande och pirrigt är de första känslorna som slår mig när jag ska beskriva hur jag känner mig just nu. Samtidigt tänker jag på de man lämnar hemma i Sverige. Familj, vänner och inte minst flickvännen. Jobbigt är ett ord som inte räcker till på långa vägar för att beskriva den känslan. Men resan är långt ifrån evig. Bara 4½ månad. Kom ihåg det!

Vad som i förhand verkade som en lugn och skön flight på 8 timmar och 40 minuter, blev plötsligt lite mera komplicerad. När jag 50 minuter innan avgång sitter vid GateC40 och väntar hör jag i högtalarna; ”Mr. Karl Johan Nilsson, please contact the staff by Gate C40”. Resfebern steg ungefär till kokpunkten när jag insåg att det ju faktiskt är jag som är Mr. Karl Johan Nilsson. Ärendet gällde byte av plats på planet. ”No problemas” tänkte jag. Men problem blev det. När jag bordat planet hade nämligen en ryska samma seat number som jag.  Underligt kan tyckas men något fel gjorde dem uppenbarligen när de gav mig mitt nya boarding pass vid gaten. Struligt blev det, men det hela slutade med att jag blev uppgraderad och nu flyger jag Economy Extra istället för Economy. Ganska nice! Ett glas vin till maten, avec till kaffet, massor med tv-kanaler, filmer och smålyx, samtidigt som jag knaprar snacks och har gott om plats för mina långa giraffben.

Nu har jag suttit och varit poetisk vid min lilla dator en stund och vips så försvann ytterligare 30 min. Jag landar om 3:30. Vilket i och för sig är onödig information för er nu, eftersom jag inte laddar upp det här på bloggen förens senare. Men nu vet ni i alla fall hur jag hade det på vägen över Atlanten.

Nu ska jag ta ett viktigt beslut.  Vilken blir min tredje film för resan? Jag har redan sett A-Team och Flickan som lekte med elden (NEJ jag hade inte sett eller läst den tidigare som alla andra… och JA, den var bra).  Robin Hood blir det nog... Ja, så får det bli!

Over and out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0