canadastories

Norton Hall, så heter den byggnaden där jag under min termin på Bishop's University bor. Den ligger mitt på Campus och det är det boendet som har närmast till föreläsningssalarna av alla studentboendena på skolan och det tar mig 2 minuter att gå från skrivbordet till föreläsningssalarna. Rummet är på cirka 15 kvadratmeter och det utrymmet delar jag broderligt med min rumskamrat Benoît. På tal om att dela. Det kan vara lite jobbigt att dela ett så litet rum med någon som man inte tidigare känner. Samtidigt är det skönt att ha någon som sitter vid skrivbordet intill. Man känner sig aldrig ensam och det uppskattar jag verkligen. Samtidigt är det ibland skönt att vara just ensam och kunna läsa eller gå och lägga sig för natten utan att bli störd av någon annan.

Nu är det så att vi delar boendet och då får man lära sig att gilla det läget. Något som jag tror mig göra nu efter tre veckor här på BU. De gångerna man vill vara ensam finns det gott om utrymme i biblioteket, där man kan slå sig ner i en soffa och vara för sig själv. Skönt och väldigt bra för min del att ha den möjligheten. Vill man sedan hitta på saker ihop med andra finns det ännu mera möjligheter. Vi har ett eget vardagsrum på Norton Hall, med TV, soffor och biljardbord. Sporthallen är öppen till klockan tolv på natten och cafeterian, "Dewies" är alltid välfylld av studenter som bara umgås och har det gott ihop.

Min säng/ sida av rummet.

Fina bilder som får mig att le många gånger om dagen. Tack Lisa. Helt underbart vad några bilder kan få mig att må bra. =)

Skrivbord, hylla och en liten garderob. Samt en vinglig stol som de lovat att byta ut, men det kommer väl inte hända förens dagen innan jag åker här ifrån.

Varför jag är så kritisk....? Jo, allt här borta är väldigt långsamt och involverar ett ärende flera parter på skolan så ska papper signeras av allihop, skickas vidare och på sikt kanske göras något åt. Helt sanslöst när man är vad vid ett land där saker och ting sker över mail och på ett betydligt smidigare sätt än här.

Ett annat exempel är kursregistreringen för tre veckor sedan. Då var alla 2500 elever tvungna att gå till sporthallen och prata med sin avdelning på skolan (i mitt fall Business) för att anmäla sig på rätt kurser. Hade man otur så var kursen man ville läsa full och då återstod inget annat än att välja något annat. När jag hade köat en timma kom jag fram till en herre vid Business-avdelningen han beklagade att jag hade fått vänta så länge och såg i samma veva att jag var från Sverige. "I know you guys are way ahead of us" sa han och skrattade lite försynt. Och det är så sant. Det kan vara väldigt primitivt på många sätt här borta!

Nu tappade jag lite fokus, men det kan ju vara kul det också emellanåt. Nu har ni i alla fall fått se hur jag bor i höst. Visst var det vackert? ;)