canadastories

När jag berättade om kanelbullens dag för Gunnar när vi som vanligt satt och tog det lite lugnt i cafeterians "soff-hörn" blev han så exalterad som alla andra också borde vara! "Har de kanelbullar?!" utbrast han på klingande norska och jag blev sorgset nog tvungen att ge honom ett nedstämmande besked. Tillsammans satt vi sedan och sippade på vårat amerikanska blask-kaffe och drömde tillbaka till de Skandinaviska bakverken och allt annat i matväg som vi saknar från vikingaländerna.

Våra slutsatser gällande den nord-amerikanska maten kan summeras som följande:

- Varför äter man friterat till frukost?

- Varför äter man friterat till Lunch?

- Varför äter man friterat till middag?

- Och... Varför slänger man några kilo ost på alla maträtter? Salt och peppar är utmärkta smaksättare som man ännu inte anammat på den här sidan Atlanten.

Nu låter jag kanske lite skeptisk till maten som de serverar på skolans cafeteria, Dewies, och det är inte min mening. Mycket av det som serveras är jättegott och vi har alltid tillgång till en fin salladsbuffé vid alla måltider. Det är dock ofta lite smaklöst kryddat och de flesta rätterna skulle få viktväktarnas poängräkningssystem att skjuta i höjden. Nu är det dock det här som bjuds och det är inte alls så tokigt som det kanske låter. Det finns som sagt alltid ett alternativ som även vi kräsna Skandinaver kan anamma. Ej friterat och utan ost. Faktum är dock det att vi har åkt hit för att uppleva något annorlunda och nytt, vilket man minst sagt kan säga att vi gör på den kulinariska fronten.

Nu åter till huvudämnet. Kanelbullar. Jag saknar svensk fika. Riktigt kaffe och goda bullar. Med andra ord Sverige. Ni har 3½ månad på er att ladda frysboxarna med kanelbullar. För snart kommer jag hem. Och då blir det fika av!