canadastories

Nigel tillsammans med Eric Mia håller båda på Ottawa Senators och avgudar således även lagets kapten, Daniel Alfredsson. Varje gång de ser på på skolan eller i folkvimlet på någon fest skriker de "Alfie" efter mig och hetsar om hur grym deras svenska kapten är. Efter all Alfie-hets var de båda överens om att deras favvo svensk nummer två var tvungen att se sin landsman i Kanadas huvudstad innan han lämnar landet.

I måndags var det så dax. Efter en fyra timmar lång road trip genom den skogiga och klippiga provincen Québec, kom vi fram till Ontario och huvudstaden Ottawa. Regeringsbyggnader och monument avverkades i rask takt i stadens centrum, samtidigt som turisten tog kort på allt. Jag kände mig lite som en Japan i mitt eviga fotande, men vad gör väl det. Jag tar hellre några bilder för mycket än för lite förklarade jag för mina guider som ställde upp på åtskilliga poseringar.

Ottawa var en med Nord Amerikanska mått mätt en gammal och välskött stad. Nigels pappa berättade senare mera om staden för mig än Nigel och Eric hade klarat av och Mr. Van Dalens detaljrikedom var i klass med Herman Lindqvists berättelser. Med andra ord så gillade jag skarpt hans berättelser och lika intresserad som jag var av Ottawa och den kanadensiska historian, var han av den svenska.

När de två historianördarna hade socialiserat färdigt bar det av mot en restaurang i centrala Ottawa och sedan vidare mot Nova-Scotia Bank Place. Efter att #11 Alfredsson tröja inhandlats i souvenirshopen var jag redo för min andra NHL drabbning inom loppet av tre dagar. Den här gången klarade jag av några fler rader i nationalsången och mina sångkunskaper imponerade stort på värdparet Nigel och Eric.

Matchen började bra med Ottawa-ögon sett, men vände snart och slutade med ett mindre bra 1-4 resultat i Edmonton Oilers favör. Som om inte nederlaget varit en besvikelse nog för de båda hardcore-fansen, så missade även Alfie him self ett friläge mitt framför ögonen på oss. Kanske tog jag i och med det missade friläget över platsen som favvo-swede framför gamle Alfie. Vem vet.

Givetvis var det synd att Senators förlorade, men jag är ändå väldigt tacksam för ännu en kul upplevelse. Jag fick inte bara se ytterligare en NHL-match med två vänner, jag fick även se huvudstaden av Kanada och tillbringa lite tid hemma i ett kanadensiskt hem. Kanske låter det sista inte så fascinerande, men om jag säger att frukosten bestod av äppelpaj och muffins, så förstår ni att det faktiskt var en hel del saker som var annorlunda mot hemma i Sverige (JA, jag har gått upp i vikt).

Slutligen skall nämnas att Nigel och Erik båda planerar att åka till JIBS för utbyte under hösten 2011. Jag hoppas verklen att de kommer. I så fall får jag chansen att vara lika gästvänlig mot dem som de varit mot mig. Fast någon äppelpaj till frukost blir det inte frågan om.