The BU-experience
När jag kom till Bishop's University i början av september blev vi ständigt påminda om att skapa oss den BU-experience vi ville ha. På Bishop's är allt möjligt sades det. Något som jag nu i efterhand bara kan hålla med om. Det finns klubbar för de flesta intresseområdena och skolan är verkligen uppbyggd för att ta hand om sina studenter. Man blir omhändertagen och vägledd oavsett frågeställning och det är ständigt evenemang för att främja ett socialt och minnesvärt campusliv. Konserter, bowling, laser game, curling, middagar och andra aktiviteter avlöste varandra konstant under terminen. Lärarna har varit precis så personliga som skolan marknadsförde sig med. De vet vad man heter och har alltid gett bra feed-back på det man lämnat in. Man är inte en i mängden på Bishop's. På Bishops går det att göra skillnad om man vill och därmed formar man även sin egen upplevelse av BU. När man dessutom omringas av gästvänliga kanadensare är det svårt att inte trivas.
Nu när jag snart ska packa min väska har jag funderat över min BU-experience och kommit fram till att den blivit så bra som den blivit dels tack vare skolan i sig, men mestadels tack vare de som jag delat BU-upplevelsen med.
Att bo på Campus har verkligen varit en upplevelse i sig. På Norton Hall bor vi cirka 100 studenter tillsammans i korridorer och i rummen bor vi tillsammans med vars en rumskamrat. Det bidrar till att man kommer varandra väldigt nära. Ibland har det varit jobbigt nära, men för det mesta har jag trivts att bo i korridor på campus. Det är alltid dörrar som står öppna och känner man för det är det bara att stiga in och socialisera bort tiden. På det sättet har man fått många vänner på väldigt kort tid. Under veckan som gått har vännerna en efter en åkt hem till respektive hemstad och jullov. I samband med alla dessa avsked minns man allt kul vi haft ihop och det är inte utan att man känner lite vemod när väskorna packas och man önskar varandra lycka till.
Min bästa vän från Bishop's behöver ni nog ingen närmare presentation av. Ni som läst bloggen under dessa månader vet redan om att min alldeles egna lilla norrman, Gunnar, och jag är de som gjort allt tillsammans. Det har varit skönt att ha någon som man kan prata svenska med. Vi har haft samma syn på mycket och alla kulturella skillnader och upplevelser har blivit så mycket roligare när vi tillsammans har kunnat jämföra med Skandinavien och skrattat tillsammans. Utan Gunnar hade min BU-experience helt klart varit lite tunnare. Tack Günther. Jag menar Gunnar.
Den franska kolonin är en del av BU som kommer vara ett bestående minne när jag tänker tillbaka på tiden här borta. Särskilt Vincent, Morgan, Melenie, Ali och Edouard har alltid välkomnat svensken och norrmannen hem till deras stora fina lägenheter på Paterson Hall och behandlat oss som kungliga gäster. Deras usla förmåga att passa tider och Melenies stinkande matlagning är bestående minnen som jag kommer att ta med mig. Vincents goa personlighet, Morgans skrattattacker och Edouards evigt opassande kommentarer är ytterligare guldkorn som jag kommer minnas från BU.
Mina froshleaders som varvade mig till sitt insparkslag redan första kvällen på de internationella studenternas välkomnande, Ottawafansen som behandlat mig som Daniel Alfredssons bror, alla mina gruppmedlemmar i de diverse projektgrupperna som jag varit en del och alla de vänner man konstant "high-fivat" och kallat maaan eller brooo. Alla dem och många fler är högst delaktiga i min BU-experience.
Kanadensarna Erik, Alex, Julien, Lauren, Mary, Becca och Emily är ytterligare några som förgyllt tiden i Kanada. Vi har alla bott på Norton Hall och det har aldrig funnits anledning att vara ensam om man inte har villat vara det. Åtskilliga timmar har vi umgåtts i höst och det märks att de gjort avtryck hos mig när jag tagit till mig deras kanadensiska talesätt och accenter. Det märks ännu mer hur nära man kommit när Lauren grät vid hennes farväl av skandinaverna och när Becca idag på morgonen skickade in ett hejdå-brev under dörren. Det är verkligen en liten Bishop's familj som i och med terminens slut nu får ett uppbrott. Självklart är det tråkigt att behöva ta farväl, men samtidigt är det fantastiskt hur man kan få så mycket vänner på bara en termin.
Jag skulle kunna fortsätta nämna personer, dela med mig av minnen och historier från BU. Men vad gör det för skillnad. Ni förstår att jag haft en grym termin här på Bishop's och bilderna från BU vittnar om en skrattfylld termin med hundratals minnen för livet.
Tack alla ni som bidrog till min BU-experience. Den blev bättre än jag någonsin vågat hoppats på!
Rais a Toast to Bishop's University on the mighty Massawippii shore.... (resten av skolsången minns jag inte riktigt. Återkommer med hela versionen.)
Kommentarer
Trackback
